Fredagen började med en inte alltför lång arbetsdag. Barnen var snälla, glada och på älska-Hannah-humör så det kändes ju bra. När klockan närmade sig sju så rullade Syheme, en fransyska, in på gatan för att hämta upp mig. Vi begav oss, tillsammans med två andra fransyskor, till ett matställe i Watertown.

När jag gick in på matstället kändes det som att jag var i USA på riktigt, allting var så amerikanskt. Man kunde bara sitta och äta i bås, maten som stod på menyn serverades med extra ost, smör och fett och servitrisen var en bitter gammal tant som verkade hata sitt jobb. Det enda som saknades var rullskridskorna på de anställda, hade de haft det så hade jag börjat filma direkt. Maten jag beställde in var dock inte så farligt onyttig och vi hade det jättetrevligt så helgen började bra!